Edvard Munch och målningen "Skriket"

Edvard Munch

Edvard Munch var en norsk konstnär som föddes år 1863 och dog 1944, och är än idag Norges mest kända konstnär. Han var en stor inspirationskälla för den tyska expressionismen, och är mest känd för sitt verk "Skriet". 

Hans moder dog år 1868 i tuberkulos, vilket även hans favoritsyster Johanne Sophie kom att göra 1877. Efter mammans död uppfostrades syskonen Munch av deras pappa och moster Karen. Då Edvard ofta var sjuk och hemma från skolan under vintrarna så brukade han rita för att hålla sig sysselsatt. Hans moster och hans klasskamrater lärde honom det han behövde kunna, för att han inte skulle missa för mycket av skolan. Hans pappa, Christian Munch, lärde honom även historia och litteratur, och underhöll barnen med livliga spökhistorier. 

Det var ifrån sin far som Christian Munch fick "galenskapen", som han själv skrev, "Av honom fick jag fröna av galenskap. Änglarna av rädsla, sorg och död har stått vid min sida sedan dagen då jag föddes." Pappan hade, om barnen inte uppförde sig, sagt att deras mamma nu kollade ner på dem från himlen och skämdes över deras uppförande. Den överhängande religiösa miljön, spökhistorierna och Edvards dåliga hälsa hjälpte till att inspirera hans absurda syner och mardrömmar, och pojken kände ibland att döden knappade in på honom. Som barn var hans familj mycket fattig, de flyttade från den ena billiga lägenheten till den andra, och Edvard målade tidigt deras inredning, i både vattenfärger och som teckningar.

Han pluggade som ung ingenjörsskap på en teknisk skola, och var mycket duktig på fysik, matte och kemi, men då han ofta var sjuk så avslutade han sina studier bara ett år senare, till stor del på grund av hans fars besvikelse, och bestämde sig för att bli konstnär, vilket både hans pappa och grannar ogillade, såpass att grannarna skickade anonyma brev till honom.

Till skillnad från sin fader, som var dogmatisk och gärna höll fast i saker var Edvard inte lika konsekvent, och testade på många olika stilar under sitt liv som konstnär, och skrev i sin dagbok följande: "I min konst försöker jag förklara livet och dess mening för mig själv". 

År 1881 började Munch på Kungliga Högskolan för konst i Christiania, som hans avlägsna släkting Jacob Munch hjälpt till att grunda. Hans lärare var skulptören Julius Middelthun och naturalisten Christian Krohg. Det året visade Munch att han lärde sig lätt och fokuserade på figurmålning. Han gjorde bland annat ett porträtt av sin far och även sitt första självporträtt. År 1883 hade han sin första öppna utställning och delade en studio med andra studenter. Munch gjorde några nakenporträtt under tiden, men de finns bara kvar som sketcher, då hans far förmodligen konfiskerade verken. Under dessa tidiga år experimenterade Munch mycket med olika stilar, däribland naturalismen och impressionismen. Några av hans tidigare verk påminde om Manets verk, och fick kritik ifrån pressen och tillrättavisningar ifrån sin pappa, men som tur var hjälpte hans fader honom ändå finansiellt och betalade så att han klarade sig. 

Hans pappa kritiserade honom även för hans umgänge med Hans Jäger, och hans "fria liv", vilket även detta influerade hans målningar.

Efter mycket experimenterande med olika stilar kom Munch fram till att impressionismen inte dög till, han ville gå djupare, få ut känslor och uttryck. Då Jäger tyckte att han skulle "skriva sitt egna liv" började Edvard här en period av självutforskning, där han studerade sig själv och bland annat skrev en "själsdagbok", och hans första "själsmålning" var "Det sjuka barnet", baserat på hans systers död, som även den målningen fick mycket kritik ifrån familj och kritiker, var hans första bryt ifrån impressionismen, och endast hans tidigare lärare och vän Christian Krohg försvarade honom här, och förklarar att

"Munchs sätt att måla skiljer sig från andra konstnärer på det sättet att han endast målar det han tycker är nödvändigt, han ser endast det som behövs, och därför är hans bilder, som folk gillar att påpeka, ej fullföljda; åh jo, de är fullföljda, en målning är fullföljd då konstnären har fått säga sitt, och här har Munch ett stort övertag över andra konstnärer av denna generation, då han endast fokuserar på det som greppar honom, det han får starka intryck av, och fokuserar på annat i efterhand."

När jag läser detta citatet känner jag att det samtidigt passar in väldigt bra på mitt självporträtt, där jag endast ville ha med det viktigaste, vilket gör att man känner igen sig själv väldigt väl. År 1889 höll han sin första helt egna utställning, med nästintill alla de verk han gjort hittills, vilket gav honom ett två år långt statligt stipendium till att studera i Paris, under konstnären Léon Bonnat. Under sin tid i Paris så spenderade han sina morgnar i Léon's studio, och eftermiddagarna vid utställningar, muséer och gallerier. Han visade inte mycket entusiasm för Bonnat's lektioner, då han fann dem extremt tråkiga, men tyckte om hans kommentarer vid museumbesök. 

Han fann modern europeisk konst mycket intressant, däribland Paul Gauguin, Vincent van Gogh, och Henri de Toulouse-Lautrec som senare skulle visa sig ha inflytande över hur Edvard Munch målade, då de alla tre använde färger på ett smart sätt för att uttrycka känslor. Han inspirerades mest av Gauguin, och hans sätt att reagera mot realismen, då han menade att konsten var ett verk av människan, och att det inte skulle vara en avbild av naturen. 

December samma år dog hans fader, vilket lämnade hans familj förstörd och utan inkomst. Detta gjorde att Edvard tog ett stort lån av en rik norsk samlare för att kunna försörja sin familj och hamnade på självmordstankar. Han skrev att han funderade på att ta livet av sig, då det inte fanns någon poäng med att leva; alla dog ju runt omkring honom: hans mamma, hans syster, och pappa. Det följande året experimenterade han mycket med den pointillistiska stilen som Georges Surat använde.

År 1892 höll Munch ännu en utställning, i Berlin dit han blev inbjuden. Men utställningen blev av stor besvikelse och orsakade mycket rörelse bland folk, vilket gjorde att utställningen stängde redan efter en vecka. Men trots detta var Munch inte ledsen, utan snarare glad, då han fann det mycket underhållande hur upprörda folk blivit över något så oskyldigt som några målningar.

Under sina fyra år i Berlin blev Munch nära med en internationell cirkel av författare, kritiker och konstnärer, och började under dessa åren skissa på de verk som senare skulle bli hans största verk: "The frieze of life", som till en början var tänkt som illustration åt böcker, men senare även gjordes i en serie med konstverk. Han sålde inte många av dessa, men tjänade inte lite pengar på att ta avgift för att låta folk se hans mest kända verk. Redan här börjar han visa en viss motvillighet mot att skiljas ifrån sina verk. År 1893 målar han sitt mest kända verk, "Skriet", som jag går in djupare på sedan.

År 1897 återvände han till Christiania, sin barndomsstad, och 1899 påbörjade han ett förhållande med Tulla Larsen, en kvinna ifrån överklassen. De reste till Italien tillsammans, och då de återvände påbörjade Munch ännu en produktiv period i sitt målande, där han bland annat gjorde klart sin sista målning till "The frieze of life". Han målade även några landskap under denna period. Tulla Larsen ville gärna gifta sig med Munch, men Edvard sade nej. Hans alkoholism och dåliga hälsa förstärkte hans rädslor, och han skrev i sin dagbok att han hatat äktenskap ända sedan han var liten, då hans nervösa barndom fått honom att känna sig oförtjänt av äktenskap.  Han var dock nära att ge efter och gifta sig med Tulla, men ångrade sig och flydde ifrån henne 1900, och flyttade istället till Berlin. 

1908 hade Munchs ångest, påverkad av hans drickande och slagsmål, blivit akut, och han var på kanten att bli galen. Han sökte upp en doktor och blev omhändertagen i åtta månader, och när han var klar med sin kur 1909 var hans personlighet stabil igen. Samtidigt började allmänheten i Christiania att gilla hans verk, och flera stycken köptes. Samtidigt som han blev bättre målade han flera stycken full-längds-porträtt och skapade även landskap och scener med människor i med en ny, optimistisk stil, med breda, lösa penselstråk med starka färger och mycket vitt, jämfört med tidigare, då han använt mycket svart och mörkt. Han tjänade nu mycket mera pengar, tillräckligt för att köpa flera hus och försörja sin familj och släkt. Vid starten av första världskriget hade han en splittrad lojalitet, då han skrev att hans vänner var i Tyskland men han älskade i Frankrike.

Sina sista tjugo år spenderade han för sig själv i sitt hus i Oslo, Norge. Många av hans senare målningar visade farmlivet, och ofta målade han av sin arbetshäst, Rousseau. Han gjorde även många nakenmålningar av kvinnor, då det fanns gott om kvinnliga modeller som ville bli avbildade av honom. Mot slutet av sitt liv gjorde han även många självporträtt. År 1940 markerade nazisterna hans verk som "degenererade" tillsammans med Picassos, Mattisses och Gauguins verk, och när Norge sedan invaderades av Tyskland och nazisterna tog över styret så fruktade Munch att nazisterna skulle konfiskera hans verk. Detta var när han var 76 år gammal. Han dog i sitt hus år 1944 den 23 januari, ungefär en månad efter sin 80:e födelsedag.

"Skriet" 

"Skriet" existerar i fyra versioner: två pasteller (1893 och 1895) och två målningar (1893 och 1910). Det finns en enda version som inte finns på ett norskt museum, och det är pastellen ifrån år 1895. Det är den som är mest färgrik och såldes på auktion år 2012 för lite mer än en miljard svenska kronor. Versionen från 1893 stals men kom sedan tillbaka till ägaren år 1994. Versionen från 1910 stals 2004 från Munch-museumet i Oslo men kom tillbaka 2006 utan större skador. Skriet är Munchs mest kända konstverk, och visar en figur som är i mitten av en känslig kris, och Munch fick idén så han tillsammans med vänner gått över en bro och helt plötsligt brutit ihop. Den är ritad med flytande linjer, och är inte alltför olik Van Gogh's "De Sterrennacht" (Starry night) på det sättet. Den är målad med solnedgångens färger och fokuserar på en figur som skriker av ångest. Bilden är en av de mest ikoniska av alla konstverk, och syns tillsammans med "Mona Lisa", "American Gothic" och "Whistlers Mother" som de konstverk som är mest kända av allmänheten.